Jag tycker att det blir oerhört traggligt att alltid vara tvungen att fråga UNT hur man resonerat när man satt rubriker och ibland i text.
Jag och mina kollegor måste hålla oss till reglerna om maximal längd på debattartiklar. Någon gång har vi fått överstiga med något hundratal tecken. Men när en debattartikel mot Alliansens hela förhållningssätt till samverkan med näringslivet ifrågasätts av en allianskollega går det bra med det dubbla utrymmet! Kritikern råkar nämligen driva samma negativa linje som UNT drivit en längre tid.
Idag läser jag på sidan ett "Som det ser ut nu kan upp till 2500 barn sakna plats i grundskolan de närmaste fem åren". På sid 6 finns stor rubrik "Stora kullar ger brist på platser" och underrubrik "2500 barn saknar plats i skolan de närmaste åren".
Så är det inte. Ändå är artikeln nästan tre sidor inklusive nästan hela sidan ett.
Det är som att tidningen tar ställning i olika politisk frågor och sätter rubriker och väljer artiklar därefter. Sedan drivs rapporteringen för att bevisa att tidningens ställningstagande är det rätta.
Så här skev UNT i början av november: "De senaste dagarna har UNT kunnat berätta om en ökad segregation mellan Uppsalas grundskolor både vad gäller elevernas bakgrund och kön." Detta är bara en mening i en artikelserie om ökad segregation i skolorna.
UNT berättade alltså i en stor artikelserie om den ökade segregationen, men det finns inget belägg för att påstå att vi har en ökad segregation! Jag skulle verkligen vilja se vilket underlag UNT använde för att dra den slutsatsen. Barn- och ungdomsnämnden har inget sådant underlag.
Även Radio Uppland har använt lång sändningstid åt att berätta om segregationen utan att ha ett sådant underlag.
Jag skulle vilja fråga båda vilket ansvar de anser att de har när de sprider felaktig information?
Du har säkert rätt i Din kritik. Det är välgörande med en välskriven redovisning hur det är i verkligheten. Det hjälper inte att enbart påpeka att e har fel.
SvaraRaderaPS. Det där med information var intressant. Har Du läst om OPS-experimentet som genomföres av Stockholms Läns Landsting - alltså privat/Landsingsupphandling. Ingen vill tala om det av våra partivänner. Gäller modellen den som vi skall köpa idrottsarena på?
SvaraRaderaJag vet inte hur OPS-upplägget hade, men det kan se helt olika ut. De flesta tror att OPS alltid ser ut som i England (där det är störst därför att England har annan lagstiftning om städernas möjligheter att investera själva). Det engelska systemet påminner om "sale and lease back" som vi förkastade för tiotalet år sedan. Poängen i våra OPS är att vi inte är delägare och tar fortsatt ekonomiskt ansvar och vi köper inte tillgången när OPS-avtalet upphör.
SvaraRadera