Skorsten som konst

Konst i offentlig miljö engagerar och det är inte lätt att sticka ut med nydanande konst, särskilt inte om den finns i närheten av bostäder.

Kulturnämnden i Uppsala har behandlat frågan om ett konstverk som enkelt kan beskrivas som en skorsten. Jag förstår att många inte tycker att en skorsten kan klassas som konst. För många i min ålder symboliserar den snarare industrialismen. Skorstenar finns avbildade på mängder av tavlor från tidiga mitten av 1900-talet. Jag har själv ett par stycken sådana tavlor på vinden. Jag är född på pappersbruk och tittade på fabriksskorstenar varje dag.

Kanske är det därför jag tycker att tanken att omvandla den till ett konstverk är spännande. Med all respekt för att andra har helt andra synpunkter tycker jag ändå att konstverket bör få sin placering i Uppsala. Den förstör varken utsikten eller rörelsemöjligheter. Jag blir dock ledsen att människor inte behandlar konstnären med respekt.

(S) gör som alliansen, men nu är det OK..

Att vara landstingsdirektör i Uppsala län verkar ha blivit ovanligt osäkert jobb. Efter alliansen tillträdde 2006 bytte man ut dåvarande landstingsdirektören knappt ett år senare. Detta var säkert befogat då samma man återkom i landstingsfullmäktige som ledamot för Miljöpartiet.

Socialdemokraternas landstingsråd, då i opposition, var snabbt framme och kritiserade.

Några år senare fick även efterträdaren lämna sin tjänst som landstingsdirktör med omedelbar verkan. Då var röstläget  hos (S) högt. Socialdemokratiske landstingsrådet kritiserade i medierna mest varje dag. Han till och med uttryckte sin kritik i en interpellation till landstingsfullmäktige.

Kritiken gick ut på att avskedet var omedelbart, att majoriteten avgjorde utan att höra oppositionen och att avgångsvederlag betalades ut.

Idag har samme man blivit landstingsstyrelsens ordförande. Han gör exakt samma sak på exakt samma sätt. Landstingsdirektören får gå med omedelbar verkan! Oppositionen får inget veta. Nu är det till och med bra att direktören har en fallskärm.

Tänk så olika man kan tycka när man själv bär ansvaret.

Fridolin är ute igen och småpetar

Fridolin är ute igen och småpetar. Jag skulle tro att alla kommuner är överens med mig att små riktade statliga bidrag snarare skapar problem än lösningar. Vi har många skolor i landet och fjuttiga småpengar från staten är inte flaskhalsen. Jag kan garantera att Fridolins utspel om både matsalar och toaletter inte kommer att ge bidrag i en storleksordning som är intressant.


I Uppsala beslöt alliansen för ett par år sedan att anta ett nybyggnads- och rustningsprogram för skolor och förskolor som omfattar 4 míljarder kronor. Sjävklart ingår både bra toaletter och matsalar i det. Lika klart är att ett fjuttigt statsbidrag bara kan leda till detaljreglering av sådant som kommunen kan bättre än utbildningsministern.


Jag börjar se ett mönster som all historia visar inte fungerar. Varje gång ett skolproblem presenteras för ministern utlovas bidrag, istället för stöd för att lösa de viktigaste stora frågorna.


Från Sveriges radio:
"Kommunerna ska få statliga pengar för att rusta upp skolorna, bland annat matsalarna. Det säger utbildningsminister Gustav Fridolin efter Sveriges Radios granskning av ljudnivåerna i skolornas matsalar."