Överenskommelsen är den mest demokratiska lösningen

Enligt SIFO tycker en stor andel som säger sig rösta på moderaterna att decemberöverenskommelsen är odemokratisk. I verkligheten är det precis tvärtom.

Kan demokratin verka om varje regering som inte innehåller sverigedemokrater kan röstas ned i varje omröstning i riksdagen? SD har sagt att de avser rösta mot såväl vänster som högerregeringar. Ingen sida kan alltså bilda regering utan SD.

Det skulle innebära att sverigedemokraterna avgör varje ärende i riskdagen med sin vågmästarroll.

Alternativet är att alliansen ingår i regeringen, men då måste någon sida överge sin politik. Det är alltså lika orealistiskt som att regera med SD.

Överenskommelsen innebär att Sverige fortsätter så som varit vanligt under både 1900-talet och 2000-talet eftersom det varit vanligt med minoritetsregeringar.

Alliansen kan föra en aktiv oppositionspolitik på precis samma sätt som under alla åren då S styrt minoritetsregeringar. Och på samma sätt som S förde oppositionspolitik under den senaste alliansregeringen som också var en minoritetsregering.

Överenskommelsen innebär också att väljarna vet att de kommer att få antingen en höger- eller vänsterregering efter nästa val. Den sidan som får störst stöd kommer att regera. Vi slipper ha en regering som tvingas följa en budget som bestämts av SD.

Landet får inte styras av ett parti som har 13% av rösterna

Små partier har alltid fått ett större genomslag för sin politik än  deras röstetal skulle ge dem. I samarbeten för att skapa en majoritet är alla beroende av varandra och stora partier måste dela med sig av sin andel till de minsta partierna. Annars ser småpartierna ingen mening med att dela ansvaret för makten. Historiskt har rena stödpartier förlorat väljare i kommande val.

Kraven blir störst när ett parti befinner sig i rollen som vågmästare. Så var det när Miljöpartiet var nytt och ännu inte fastförankrat på den socialistiska sidan. Det blev dyrt för skattebetalarna när båda blocken  skulle locka till sig MP som bundsförvant.

Idag har jag hört att åtminstone en sverigedemokrat tror att politikerföraktet ökar på grund av decemberöverenskommelsen. Det visar tydligt hur Sverigedemokraterna har tänkt att de med 13% av väljarna bakom sig skall diktera villkoren, fast det finns koalitioner och samarbeten som representerar långt fler väljare

Sverigedemokraterna inser nu kanske att deras taktik att få större genomslag än väljarna givit dem gått om intet. I nästa val vet väljarna att en röst på SD visserligen är en röst som uttrycker missnöje men den kommer inte att påverka hur Sverige skall styras.

Inte oppositionens uppgift att lotsa igenom budgetar tyckte (S) för 1 år sedan

2013-12-08

För ett år sedan lät det annorlunda när finansministern hette Anders Borg. Magdalena Andersson menade nog att det inte var socialdemokraternas uppgift  att lotsa igenom budgetar. Då är det konsekvent med vad hon och Löfven säger idag. 

Då blir det så att det inte är socialdemokraternas uppgift att lotsa igenom budgetar vare sig  i opposition eller i majoritet.

Utdrag ut Aftonbladet 8 december 2013:

S: Inte vår uppgift att lotsa igenom budgeten

Magdalena Andersson menar att det finns en tidigare enighet om att det ska gå att göra på så – om resultatet blir att statsfinanserna stärks. Hon säger att det inte är konstigt att oppositionen reagerar när regeringen inte har riksdagsmajoritet för sin budget.

– När vi har haft socialdemokratiska minoritetsregeringar så har vi sett till att vi har majoritet för våra förslag i riksdagen. Vi har förankrat dem via samarbeten med centerpartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet. Det har den här regeringen totalt brutit den praxisen och lägger förslag som det inte finns majoritet för. Det är tyvärr inte oppositionens uppgift att lotsa igenom budgetar, säger Magdalena Andersson (S).

Läs hela artikeln på http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17985739.ab

Regeringskris är ett nog ett faktum

Sju partiledare sitter i möte inför budgetomröstningen i riksdagen imorgon. Ansvaret bärs av den sittande regeringen, i praktiken av Stefan Löfven. Det fungerar inte att kasta över ansvaret till oppositionen.

Däremot har sju partier var för sig kommit fram till att man inte vill föra en politik som bidrar till att förstöra eller avsluta livet för människor som kommer från krigszoner. Menar partierna allvar med detta, vilket jag tror de gör, behöver de gemensamt diskutera hur läget skall klaras ut.

Det rimliga är att nuvarande regering avgår och att Stefan Löfven bildar en ny regering med enbart socialdemokrater, eftersom det är största partiet i riksdagen, och gör upp med en majoritet om en politik som inte stoppar utvecklingen i Sverige. Nog måste de flest ändå oroas av miljöpartiets antitillväxtkrav?

Den nu framlagda budgeten och regeringsprogrammet skulle medföra ett mindre antal jobb och en stagnation i den ekonomiska utvecklingen. Löfven borde kunna få till stånd en bred uppgörelse som garanterar utvecklingen av infrastrukturen och företagens fortsatta vilja att investera i Sverige. Båda är hotade just idag. Båda behövs för en bra utveckling av sysselsättningen. Dessutom behöver människor disponibla inkomster för att håll konsumtionen uppe. Jobben är grunden för en bra välfärd.

Bollen ligger hos Löfven. Skall han klara detta kan han inte lägga över ansvaret på andra, vilket jag tycker att han varit litet för pigg på att göra. Däremot finns nog en gemensam vilja att finna en utväg som är bra för Sverige. Det kan bli OK.