Medierna har fyllt sina spalter/sändningar med utdrag ur Sofia Arkelstens liv och erfarenheter under flera dagar. Nu har fokus flyttat till Mina Sahlins tennisintresse.
Var skall gränsen dras? Skall riksdagsmän som har fackliga uppdrag anses vara jäviga? Borde det vara ett allvarligt övertramp om våra företrädare har arbetat i privata företag, i synnerhet om de trivdes? De kan ju ha påverkats av sin arbetsgivare. Önskar medierna politiker som inte har andra åsikter än dem som deras partier lärt dem? Skall de bli opartiska och objektiva representanter för medborgarna som saknar erfarenhet av något utanför det politiska livet?
Om ledande politiker skall vara helt fria från bindningar måste de nog väljas så som Kinas kejsare eller Dalai lama. Vi väljer ut dem när de är små barn och sätter dem i en särskild politikerskola där de inte träffar andra än hovet (partiet). När de fyller 18 sätts de in i riksdagen för att senare väljas till regeringen eller till partisekreterare.
Jag tycker att det är en klar fördel om politiker har haft andra arbeten än politik, har kontakter med väljare av olika slag och skaffar sig så mycket erfarenhet som möjligt.
Sofia Arkelsten sände ju brev till oss i dag.
SvaraRaderaFörefaller sträva efter att bli den viktiga samordnre som önskades. Det hela har mer eller mindre blåst över. Hon kommer att bli en klippa.
Men när sådant här dyker upp är det viktigt att man står för vad som hänt.Förklarar och beskriver. Det har hon ju klarat av. Men hon bevisar kanske att stockholmare inte är mer
sorterade i bollen än "lantisar". Den repliken var väl menad som kul replik men kunde blivit besvärande.