Replik på två debattartiklar i UNT. Min artikel finns på
http://www.unt.se/inc/print/vi-satsar-just-pa-elever-med-svarigheter-3058035-default.aspx
Om Socialdemokraterna inte ser skillnaden mellan socioekonomiskt baserade förväntningar och socioekonomisk resursfördelning får de svårt att initiera en förbättring av skolan.
Slopandet av jämförelser utifrån socioekonomiska förväntningar har inget med resursfördelningen att göra. Det innebär att en skola aldrig kan vara nöjd förrän alla elever klarat godkända betyg. Tyvärr hade vi fall då hälften av eleverna eller fyra av tio elever misslyckades men det ansågs acceptabelt därför att det officiellt framräknade värdet visade på ännu lägre förväntningar.
PISA:s analys såg också just behovet av höjda förväntningar som den viktigaste förändringen, förutom höjda lärarlöner, som Sverige behöver genomföra.
Oppositionen anför att just Uppsalas modell för resursfördelning fått beröm av Skolinspektionen och att den nu är skrotad. Så är inte fallet.
Skolinspektionen kritiserade Uppsala för ett år sedan för att ha en modell som inte kunde utvärderas. Den är ännu i dag outvärderad. Det Skolinspektionen lyfter fram är att Uppsala gör en kraftig omfördelning och satsar på elever med sämre socioekonomisk bakgrund. Det fortsätter vi att göra.
Vi fördelar faktiskt en något större andel av skolpengen än förut. Vi har till exempel mer än fördubblat stödet till nyinvandrade elever.
De största skillnaderna med nuvarande resursfördelningsmodell är att vi nu ser till att elever med behov av stöd av andra anledningar än socioekonomiska också får det och att vi har koncentrerat mer pengar till dem som man vet behöver mer stöd. Det är elever vars föräldrar har en låg utbildningsnivå och elever som nyligen invandrat till Sverige. Nyinvandrade elever i högre årskurser har svårt att både lära sig svenska och hinna ikapp den svenska läroplanen innan de lämnar grundskolan.
Elever med inlärningssvårigheter som dyslexi, dyskalkyli och lättare autism fick inget i Socialdemokraternas resursfördelning.
Det finns säkert mindre justeringar som behöver göras i den nya modellen för resursfördelning men vi anser att vi nu har en tydligare och bättre modell som också ger skolan bättre förutsättningar att planera sin verksamhet.
Målet är tydligt. Det är skolans odiskutabla ansvar att planera undervisningen så att elevers resultat inte är beroende av vilka föräldrar eleven har.
Om Socialdemokraterna inte ser skillnaden mellan socioekonomiskt baserade förväntningar och socioekonomisk resursfördelning får de svårt att initiera en förbättring av skolan.
Slopandet av jämförelser utifrån socioekonomiska förväntningar har inget med resursfördelningen att göra. Det innebär att en skola aldrig kan vara nöjd förrän alla elever klarat godkända betyg. Tyvärr hade vi fall då hälften av eleverna eller fyra av tio elever misslyckades men det ansågs acceptabelt därför att det officiellt framräknade värdet visade på ännu lägre förväntningar.
PISA:s analys såg också just behovet av höjda förväntningar som den viktigaste förändringen, förutom höjda lärarlöner, som Sverige behöver genomföra.
Oppositionen anför att just Uppsalas modell för resursfördelning fått beröm av Skolinspektionen och att den nu är skrotad. Så är inte fallet.
Skolinspektionen kritiserade Uppsala för ett år sedan för att ha en modell som inte kunde utvärderas. Den är ännu i dag outvärderad. Det Skolinspektionen lyfter fram är att Uppsala gör en kraftig omfördelning och satsar på elever med sämre socioekonomisk bakgrund. Det fortsätter vi att göra.
Vi fördelar faktiskt en något större andel av skolpengen än förut. Vi har till exempel mer än fördubblat stödet till nyinvandrade elever.
De största skillnaderna med nuvarande resursfördelningsmodell är att vi nu ser till att elever med behov av stöd av andra anledningar än socioekonomiska också får det och att vi har koncentrerat mer pengar till dem som man vet behöver mer stöd. Det är elever vars föräldrar har en låg utbildningsnivå och elever som nyligen invandrat till Sverige. Nyinvandrade elever i högre årskurser har svårt att både lära sig svenska och hinna ikapp den svenska läroplanen innan de lämnar grundskolan.
Elever med inlärningssvårigheter som dyslexi, dyskalkyli och lättare autism fick inget i Socialdemokraternas resursfördelning.
Det finns säkert mindre justeringar som behöver göras i den nya modellen för resursfördelning men vi anser att vi nu har en tydligare och bättre modell som också ger skolan bättre förutsättningar att planera sin verksamhet.
Målet är tydligt. Det är skolans odiskutabla ansvar att planera undervisningen så att elevers resultat inte är beroende av vilka föräldrar eleven har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar