Det blir aldrig bra när (S) misstror sina styrelser. "Kan själv" är inte alltid lyckat.

Förra gången Socialdemokraterna bestämde sig för att hålla Uppsalahems styrelse utanför beslutsfattandet gick det galet. Nu håller det på att upprepas.

Socialdemokraterna beslutade att kommunledningskontoret skulle sälja en fjärdedel av Uppsalahems bostadsbestånd. Så skedde, mot styrelsens vilja. Styrelsen hölls oinformerad tills allt var klart och det sista formella beslutet måste tas. Valet av bostadsområden som skulle säljas, värdering, kotakter med köpare och avtal ordnades i stadshuset. Vinsten användes i driften av den kommunala verksamheten som led av stora underskott.

Kallduschen kom senare när det visade sig att i stort sett hela vinsten gick till skatt, skattetillägg och skattekonsulter. Det hade givetvis inte behövt hända om man utnyttjat kunskapen i bolaget.

En stor del av andra hyresvärdars äldre bestånd i dag utgörs av områdena som då såldes.

Nu används samma strategi för att införa en kommunal bostadsförmedling. I stället för att ge Uppsalahem uppdraget att tillsammans med andra hyresvärdar starta en förmedling som gör det enkelt för presumtiva hyresgäster att anmäla intresse för en lägenhet, görs allt arbete av kommunledningen i stadshuset. På samma sätt hålls Uppsalahems styrelse ovetande. De socialdemokratiska kommunalråden kan detta bättre!

Bortsett från hanteringsproblemen som kommer att uppstå i och med införandet av den nya förmedlingen och som jag tidigare skrivit om, har de cirka 120 000 köande ett annat slags problem att hantera.

I årtionden har framförallt uppsalabor känt en trygghet att kunna få en hyreslägenhet efter många års köande. Större delen av kön utgörs av personer födda i Uppsala. Det är inte alls ovanligt att möta människor som köat långt mer än tio år för att till slut få chans att flytta in i drömbostaden. Genomsnittskötiden är 10 år medan de mesta attraktiva områden kräver runt 25 års väntan. Endast en mycket liten del kommer att kunna få sin bostad nu när kötiden nollställs efter sju år och antalet bostäder som går till den kön minskar varje år.

Jag tycker att det är ett onödigt svek mot en grundidé som gällt under hela Uppsalahems existens. En gemensam portal för bostadsansökan hade kunnat gå att ordna utan att göra de köande till Uppsalahem besvikna.