Statligt huvudmannaskap och ökad statlig styrning ger inte bättre resultat i skolan. De huvudsakliga orsakerna varför skolan kommunaliserades var att kostnadsutvecklingen i skolan måste brytas, att pengarna användes ineffektivt och att den växande statliga byråkratin, i form av länsskolnämnder och skolöverstyrelsen, inte förmådde göra nödvändiga förändringar, så att elever och deras föräldrar skulle få ett ökat inflytande samt att staten inte klarade av att skapa en likvärdig utbildning för alla elever. Det klagades redan då över att resurserna fördelades olika över landet. Det klagades också över att lönerna inte utvecklades rätt. Kort sagt, den statliga styrningen led av allvarliga problem.
Inför beslutet om kommunalisering fanns andra frågor än styrningen av skolan som var viktiga för socialdemokraterna. Dessa hade fått samma genomslag vid en fortsatt statlig styrning. Skolan styrdes allt mer mot en skola där sociala färdigheter prioriterades på bekostnad av kunskap. Eftersom behovet av kunskaper förändras över tiden skulle eleverna lära sig var man hittade kunskaper ifall man behövde dem. Det blev viktigare att eleverna fostrades till att vara demokratiska medborgare än ämneskunniga. Detta var en medvetet politiskt projekt, som genomförts oberoende av huvudmannaskap.
Lärarutbildningen följde också denna grundtanke. Den övergick till att bli en examen med fria val. Nyutbildade lärare i svenska behövde till exempel inte ha kunskaper i läs- och skrivutveckling. Nya lärare i matematik förstod inte alltid hur subtraktion gick till. Den så viktiga skolstarten sköttes av lärare som saknade tillräckliga ämneskunskaper och kunskaper om undervisningsmetoder.
Beslut om skollagar, läroplaner och lärutbildning har alltid hört till den statliga styrningen. Dessa brister kan inte skyllas på kommunerna. Det har varit en medveten förändring av skolans mål som hade skett oberoende av huvudmannaskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar