Före kommunaliseringen fanns över sjuttio olika statsbidrag till skolan. Likvärdigheten kunde inte upprätthållas på grund av den statliga byråkratin och lärarlöneavtalskonstruktionen skapade stabiliseringspolitiska problem. Kostnaderna ökade för fort samtidigt som lärarnas löner hade börjat släpa efter.
Sedan 1989 har skolan anpassat sig till femtiofem nya reformer som beslutats på statlig nivå. Pengar för att genomföra dem har ofta inte följt med. Det finns ingen anledning att tro att det skulle ha sett annorlunda ut vid en statlig styrning. Staten hade knappast avstått från reformerna. Varje gång de överlämnades till kommunal finansiering avstod staten medvetet från att skick a med full finansiering.
Ordning i styrningen får vi om staten riktar ett grundbidrag per elev till kommunerna och att skollagens tydliga fördelning av ansvaret mellan skolan och politikerna. Framförallt behövs en lång period av lugn och ro i skolorna så att de kan planera för goda resultat för eleverna utan att nya idéer och förordningar stör arbetet.
Ordning i styrningen får vi om staten riktar ett grundbidrag per elev till kommunerna och att skollagens tydliga fördelning av ansvaret mellan skolan och politikerna. Framförallt behövs en lång period av lugn och ro i skolorna så att de kan planera för goda resultat för eleverna utan att nya idéer och förordningar stör arbetet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar