Jag möter ibland åsikter om hur svenska språket talas i skolor och förskolor. Eftersom jag självutnämnd språkpolis tar jag sådana inlägg på allvar, om de verkligen har med felaktigheter i det svenska språket att göra. Tyvärr är det sällan så.
Oftast klagas det på uttal av svenskan, nu senast att lärare uttalat ord litet annorlunda i den nya TV-serien 9A. Ordet hur lät som "hor".
Jag kan bara konstatera att vi skulle behöva ha yrkesförbud för gotlänningar, skåningar och stockholmare om endast rikssvenskt vokaluttal tillåts. Drar vi det litet längre har flera dialekter avvikelser från den svenska grammatiken i det dagliga talet. Norrlänningar, upplänningar, värmlänningar, göteborgare, dalfolk och några fler försvinner då också. Vilka får då bli lärare? Vi skulle nog bli tvungna att importera alla våra lärare.
Jag tycker att vi i stället borde ta itu med sådant som förvränger språket, till exempel syftningsfel, särskrivning och användande av personligt pronomen i stället för reflexivt pronomen.
Skillnaden mellan nedanstående meningar är enorm. Den andra kräver kanske polisingripande men sannolikt är det innehållet i mening nr 1 som avses. Denna sorts felskrivning har blivit så vanlig att jag ser den dagligen, även i nyhetsförmedling och officiella dokument inom kommunen.
1. Han tog sitt barns hand och sprang iväg med barnet. (reflexivt pronomen)
2. Han tog hans barns hand och sprang iväg med barnet. (personligt pronomen)
Du menar väl inte att Du hoppar på lärarna i Klass 9 - eller hor?
SvaraRadera