Bra att ha underlag men måste man utreda allt?

Sverige har en lång tradition av effektiv administration men ibland måste jag undrar hur måttstocken för effektivitet ser ut.

Lagar som styr de politiska organen kräver beredning innan beslut kan fattas. Det skyddar oss förvisso mot många dåliga beslut vilket är bra.

Beredningskravet för med sig behov av underlag, till exempel statistik. Jag undrar om något land har så mycket statistik över allt som Sverige har?

Stora delar av konsultnäringen lever på att allt skall beskrivas och olika handlingsalternativ skall värderas. Jag undrar hur mycket av all tid som konsulter debiterar den offentlig förvaltningen egentligen bara är en lång beskrivning av det som vi redan vet. Skillnaden är att vi får det nedskrivet på glansigt papper med fina färgbilder och diagram.

Flera gånger har jag varit med om att konsulterna glömt att ändra namnet på uppdragsgivaren på alla ställen. I stället för Uppsala hittar man  en annan kommuns namn  litet här och där i dokumentet. "Sök och ersätt" har inte fungerat fullt ut. Toppen om man kan debitera samma jobb flera gånger förstås och effektivt blir det för konsultbolaget.

Slutsatsen av min fundering är att det är bra att veta vad man beslutar men att det finns en stor portion  effektivisering som kan göras. Kanske blir besluten ännu bättre om mer tid läggs på analys av effekterna av beslutsförslagen och mindre på den deskriptiva delen.

Jag kan också konstatera att Uppsala kommun snabbt går åt rätt håll. Långbänkarnas tid är över, till och med bänkarnas och vi inför på sin höjd pallar. Det gynnar uppsalaborna.