Företagarna ger Uppsalas medier bottenbetyg för attityd till företag, plats 267

Uppsala kommun går dalgång i Svenskt näringslivs enkät om företagsklimat.

De rödgrönas politik att minska inslaget av privata företag i den kommunfinansierade verksamheten och att bestämma allt mer över sådant som företagen kan bättre påverkar förstås.

Men det är inte bara politiken som betygsätts av företagarna.

Uppsala kommun hamnar på plats 267 av 290 kommuner vad gäller företagarnas uppfattning om mediernas attityder till företagande. Det är pinsamt för Uppsala men detta berättar inte medierna.

Endast den privatägda dagstidningen har överhuvudtaget rapporterat att inställningen till företagandet i Uppsala kommun blivit mycket sämre i år.

Staten har gett de två statsägda medierna uppdraget att granska makten. Det sker väldigt selektivt. Partiskt selektivt?

De rödgröna i Uppsala hemlighåller vindkraftskalkyler. Gör av med 100 mnkr.

Idag har Uppsalas kommunfullmäktige beslutat att satsa 100 miljoner kronor i två stycken vindkraftverk.  Informationen till kommunfullmäktige är minimal. Vi får veta att det finns kalkyler och att de är bra.

Kommunfullmäktige får dock inte ta del av hur kalkylerna ser ut, bara att de påvisar att det blir vinst för kommunen, kanske till och med stor vinst. Det är rätt märkligt eftersom de inte kan exemplifiera  någon annan kommun som har gjort vinst.

Vi behöver bara titta nästgårds. Knivsta var helt övertygad att vindkraftsinvesteringen skulle löna sig. Idag skulle Knivstas ledning bli glad om de kunde bli av med den ekonomiska belastningen som vindkraften är.

Många frågor är obesvarade men för mig är den viktigaste att S, V och MP räknar med att full effekt kan tas ut varje dag under 25 år. Såvitt jag vet finns det inget stöd varken i praktiken eller i teorin att ett vindkraftverk håller så länge. Full effekt kanske kan tas ut halva den tiden för att sedan avta rätt snabbt. De flesta hävdar att 15 år kanske är maximalt vad man kan räkna med.

Intressant i debatten var att S gjorde en positiv jämförelse med biogasinvesteringen som de gjorde för många år sedan. Den är säkert jämförbar då den kostade skattebetalarna uppemot 200 mnkr därför att produktionen blev så mycket dyrare än tänkt. Under en tid kostade drivmedel till biogasbussarna 1000 kronor per mil.

Visst är vi glada att biogas finns nu men Uppsala kommun skulle aldrig ha gått in på det viset man gjorde. Hade kommunen väntat tills tekniken var utprovad hade skattebetalarna haft 100-200 mnkr mer till kärnverksamheten under de åren.

Precis likadant är det med vindkraften idag.

Pengarna tas från gatuunderhållet.

Under 10-20 år kommer det att bli rena lotteriet vem som får hyreslägenhet i Uppsala

Vid presentation av Uppsalas kommunala bostadsförmedling nämner socialdemokraternas företrädare inte en enda gång att endast en del av utbudet kommer att vara tillgängligt för dem som vill utnyttja gammal kötid hos Uppsalahem. Andelen minskar under sju år från 70% till 0. I genomsnitt blir endast 40% av de lediga lägenheterna under sju år tillgängliga för den gamla Uppsalahemkön.

2014 tecknades 1680 kontrakt varav en stor del avser omflyttning inom Uppsalahem. Dessa byten kommer troligen att ligga utanför förslaget och med litet tur får Uppsalahems hyresgäster fortsätta att räkna intjänad kötid för ett byte. Utredningen görs först efter att beslutet om bostadsförmedling fattats. 

Om vi räknar att 2000 bostäder per år anmäls till bostadsförmedlingen går sammanlagt cirka 5000-6000 lägenheter (40%*2000lgh/år*7år) till kön där gamla kötiden får räknas. Observera att detta är högt räknat. Resten går till den nya gemensamma kön. Dagens kö omfattar 96 000 sökande plus 35 000 till studentboenden. 90000 köande i den vanliga kön får sin kötid avskriven.

Hur blir det när flera tiotusental bostadssökande skall omanmäla sig till den nya kön? Antalet lär minska då en avgift på ca 300 kr per år införs, men 40 000 personer av de 120 000 som köar idag inklusive studentbostäderna är rimligt att räkna med. Alla får i stort sett samma kötid, litet olika beroende på hur snabb man är på tangenterna. Under många år kommer det alltså att bli rena lotteriet vem som får lägenhet.

Om målsättningen med fler nya hyresrätter nås kan vi räkna med att det kanske finns uppemot 3000 lägenheter att förmedla varje år. De 40 000 första köande (som alla förut haft en given plats i Uppsalahems kö) betas inte av förrän efter 10 - 20 år. Under alla dessa år blir det i praktiken lotteri om vem som får lägenhet.

Det finns en poäng i att förenkla för den bostadssökande när antalet hyresvärdar ökar markant. Och att få in många aktörer på bostadsmarknaden var ett mål för alliansen. Vi ökade från sju byggherrar till strax över fyrtio stycken. Någon form av förenklad ansökan om hyresbostad behövs men det hade gått att ordna utan att nollställa kötiderna för många.

Det blir aldrig bra när (S) misstror sina styrelser. "Kan själv" är inte alltid lyckat.

Förra gången Socialdemokraterna bestämde sig för att hålla Uppsalahems styrelse utanför beslutsfattandet gick det galet. Nu håller det på att upprepas.

Socialdemokraterna beslutade att kommunledningskontoret skulle sälja en fjärdedel av Uppsalahems bostadsbestånd. Så skedde, mot styrelsens vilja. Styrelsen hölls oinformerad tills allt var klart och det sista formella beslutet måste tas. Valet av bostadsområden som skulle säljas, värdering, kotakter med köpare och avtal ordnades i stadshuset. Vinsten användes i driften av den kommunala verksamheten som led av stora underskott.

Kallduschen kom senare när det visade sig att i stort sett hela vinsten gick till skatt, skattetillägg och skattekonsulter. Det hade givetvis inte behövt hända om man utnyttjat kunskapen i bolaget.

En stor del av andra hyresvärdars äldre bestånd i dag utgörs av områdena som då såldes.

Nu används samma strategi för att införa en kommunal bostadsförmedling. I stället för att ge Uppsalahem uppdraget att tillsammans med andra hyresvärdar starta en förmedling som gör det enkelt för presumtiva hyresgäster att anmäla intresse för en lägenhet, görs allt arbete av kommunledningen i stadshuset. På samma sätt hålls Uppsalahems styrelse ovetande. De socialdemokratiska kommunalråden kan detta bättre!

Bortsett från hanteringsproblemen som kommer att uppstå i och med införandet av den nya förmedlingen och som jag tidigare skrivit om, har de cirka 120 000 köande ett annat slags problem att hantera.

I årtionden har framförallt uppsalabor känt en trygghet att kunna få en hyreslägenhet efter många års köande. Större delen av kön utgörs av personer födda i Uppsala. Det är inte alls ovanligt att möta människor som köat långt mer än tio år för att till slut få chans att flytta in i drömbostaden. Genomsnittskötiden är 10 år medan de mesta attraktiva områden kräver runt 25 års väntan. Endast en mycket liten del kommer att kunna få sin bostad nu när kötiden nollställs efter sju år och antalet bostäder som går till den kön minskar varje år.

Jag tycker att det är ett onödigt svek mot en grundidé som gällt under hela Uppsalahems existens. En gemensam portal för bostadsansökan hade kunnat gå att ordna utan att göra de köande till Uppsalahem besvikna.

De rödgröna i stadshuset bestämmer hur Uppsalahem skall förmedla bostäder

De rödgröna i stadshuset har helt tagit över styrningen av hur Uppsalahem skall förmedla bostäder. Det blir en kommunal bostadsförmedling för hyreslägenheter. 

De stora dragen har presenterats för medierna denna vecka. För dem som köat hos Uppsalahem gäller att de får ha med sig sin kötid under sju år. Sedan nollas tiden.

Socialdemokraternas företrädare nämner dock inte att endast en del av utbudet kommer att vara tillgängligt för dem som vill utnyttja gammal kötid hos Uppsalahem. Andelen minskar varje år och i genomsnitt blir det 40%.

Hur blir det när flera tiotusental bostadssökande skall omanmäla sig? Alla får i stort sett samma kötid, litet olika beroende på hur snabb man är på tangenterna. Under många år kommer det alltså att bli rena lotteriet vem som får lägenhet.

Det finns en poäng i att förenkla för den bostadssökande när antalet hyresvärdar ökar markant. Och att få in många aktörer på bostadsmarknaden var ett mål för alliansen. Vi ökade från sju byggherrar till strax över fyrtio stycken. Någon form av förenklad ansökan om hyresbostad behövs. Men jag förstår inte varför politiker skall styra. Om bolagen som verkar i Uppsala vill ha en gemensam förmedling är det bara att starta en sådan. 

Uppsalahem har ca 50% av hyresmarkanden varför det är intressant att särskilt titta på hur övergången påverkar bolaget, men bolagets synpunkter har inte ansetts vara särskilt viktiga.  Den första informationen lämnades till styrelsen dagen efter man presenterat förslaget för lokaltidningen.

S, V, MP i Uppsala ville ha nuvarande modell för tilläggsbelopp

Så här skrev socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet när barn- och ungdomsnämnden 2013 backade från en modell för tilldelning av alla tilläggsbelopp via ansökan. Alliansen föreslog en återgång till hur det hade varit tidigare, dvs att de kommunala skolorna själva fick tilldela medel ur ett höjt grundbelopp. 

Särskilt yttrande från S, V och MP angående  beslutet  att backa från system där alla skolor sökte tilläggsbelopp till dagens system då endast friskolorna söker och kommunens skolor får använda ett höjt grundbelopp:

"Detta ärende är förorsakat av det ogenomtänkta beslut om modell för tilläggsbelopp som den borgerliga alliansen tidigare beslutat om. Vi reserverade oss då mot det beslutet.

Den modell, som man nu tvingas backa från, innebar fokusering på problembilder, omfattande behov av utredningar ute i skolorna samt en tidsödande utvärdering av ansökningarna på uppdragskontoret. Resultatet blev tidsödande arbete utan att några extra resurser tillskapades. 

Vi anser att denna modell för tilläggsbelopp snarast måste avskaffas."

Modellen var inte ogenomtänkt med fungerade inte bra. (S) fick rätt. S, V och MP reserverade sig mot införandet och tyckte fortfarande år 2013 att modellen måste avskaffas. De hade rätt och fick som de ville.

Modellen avskaffades efter att kommunens rektorer också ville återgå till den gamla modellen och ser ut som idag. Trots detta skriver socialdemokrater nu  att de inte stödjer den nuvarande modellen och att alla deras problem beror på detta beslut.

De rödgröna har tydligen ingen kunskap om vad deras företrädare ville.

Det är heller ingen svårighet för de rödgröna att snabbt införa det gamla systemet. Vi har hela organisationen för att snabbt sparka igång det. Det är också bara att flytta pengar från en post till en annan. Det finns inga ekonomisk besparingar att göra i valet av den ena eller andra modellen. Politiken bestämmer nivån.

De rödgröna i Uppsala ger skolan minst 75 mnkr mindre än de lovade i valet

Socialdemokraterna i Uppsala vill nog inte att väljarna skall upptäcka att de ger utbildning minst 75 miljoner kronor mindre än de lovade i valrörelsen. Om de inte lyckas dra ned energikostnaderna i skollokalerna redan i år ökar beloppet till en bra bit över 80 mnkr bara i år.

Därför försöker de kasta skulden på alliansen. Dels sprids "fakta" som inte alls är med sanningen överensstämmande. De ber om hjälp att sprida dessa felaktiga uppgifter på facebook. Det skiljer så mycket att de borde vara bekymrade över sina källors tillförlitlighet. Det har också sagts att de hade räknat med en (S)-budget i regeringen och att de då hade uppfyllt vallöftet. Agerandet känns närmast desperat.

Alliansens budget som regeringen följer ger skolan totalt för landet 350 mnkr mindre än (S)-budgeten. Om man tar bort anslag till myndigheter, vuxenutbildningen och sänkningen av maxtaxan (som inte ger mer pengar till kommunerna) innehåller budgeten nu 90 mnkr mindre än (S)-budgeten.

Dessa 90 mnkr skall delas mellan 290 kommuner. Uppsala hade kanske kunnat få 2%, hela 2 miljoner kronor! Utbildning inklusive förskolan har ett kommunbidrag på knappt 4 300 mnkr idag. Argumentet håller inte.

S, V och MP ger också utbildningssektorn 30 mnkr än alliansen. Alliansens budget för 2015 klubbades redan före valet och gällde fram till nya majoritetens neddragningar i december 2014.

Det är klart att en mindre budget kommer att leda till nedskärningar i verksamheten. Det tragiska är dock att de rödgröna i denna situation valt att lägga mer pengar på grundskolan och måste då göra ännu större nedskärningar i övriga skolformer - förskola, gymnasieskola och särskola. Jag undrar om deras väljare förstod att inget vallöfte skulle hållas.

Antalet män avgör inte sammanträdets längd

"Vi har snabbare möten nu än när det var fler män i ledningen" säger Miljöpartiets kommunalråd i en artikel i Uppsalatidningen 5-11 mars 2015.

Alla vi som var med under tiden som hänvisas till, dock tydligen med ett undantag, vet att en enda kvinna stod för nästan allt prat.

Det kan bli är ett demokratiproblem när en och samma person pratar hela tiden. Alla andra tystnar därför att de inte vill sitta hela dagen på samma möte. De vet också att om de yttrar sig kommer det att trygga igång pratmakarn. Önskvärda diskussioner uteblir.

Efter många år i politiken vet jag att vi inte kan skylla på män för att vara långpratarna. (Det finns tillräckligt mycket annat som vi kan ge männen skulden för). Det är en kvinna som tar pratar priset och ingen annan kommer i närheten.

"Grej of the day"- succén

Forskare över hela världen är eniga. Lärarens förmåga att engagera och intressera eleverna är avgörande för elevernas kunskapsinhämtning. Läraren behöver inte vara expert inom varje område men måste ha förmågan att få eleverna intresserade.

En lärare i Umeå har förverkligat detta på ett utmärkt sätt. Varje dag har man ett kort pass med "Grej of the day". Detta kompletteras med ett ännu kortare pass om "News of the day". Suveränt.

Succén har spridit sig och lärare runtom hela Sverige har infört Grej-of-the-day-pass.

Borde skrivas in i läroplanen! Det här behöver  skolorna mer av.

Skorsten som konst

Konst i offentlig miljö engagerar och det är inte lätt att sticka ut med nydanande konst, särskilt inte om den finns i närheten av bostäder.

Kulturnämnden i Uppsala har behandlat frågan om ett konstverk som enkelt kan beskrivas som en skorsten. Jag förstår att många inte tycker att en skorsten kan klassas som konst. För många i min ålder symboliserar den snarare industrialismen. Skorstenar finns avbildade på mängder av tavlor från tidiga mitten av 1900-talet. Jag har själv ett par stycken sådana tavlor på vinden. Jag är född på pappersbruk och tittade på fabriksskorstenar varje dag.

Kanske är det därför jag tycker att tanken att omvandla den till ett konstverk är spännande. Med all respekt för att andra har helt andra synpunkter tycker jag ändå att konstverket bör få sin placering i Uppsala. Den förstör varken utsikten eller rörelsemöjligheter. Jag blir dock ledsen att människor inte behandlar konstnären med respekt.

(S) gör som alliansen, men nu är det OK..

Att vara landstingsdirektör i Uppsala län verkar ha blivit ovanligt osäkert jobb. Efter alliansen tillträdde 2006 bytte man ut dåvarande landstingsdirektören knappt ett år senare. Detta var säkert befogat då samma man återkom i landstingsfullmäktige som ledamot för Miljöpartiet.

Socialdemokraternas landstingsråd, då i opposition, var snabbt framme och kritiserade.

Några år senare fick även efterträdaren lämna sin tjänst som landstingsdirktör med omedelbar verkan. Då var röstläget  hos (S) högt. Socialdemokratiske landstingsrådet kritiserade i medierna mest varje dag. Han till och med uttryckte sin kritik i en interpellation till landstingsfullmäktige.

Kritiken gick ut på att avskedet var omedelbart, att majoriteten avgjorde utan att höra oppositionen och att avgångsvederlag betalades ut.

Idag har samme man blivit landstingsstyrelsens ordförande. Han gör exakt samma sak på exakt samma sätt. Landstingsdirektören får gå med omedelbar verkan! Oppositionen får inget veta. Nu är det till och med bra att direktören har en fallskärm.

Tänk så olika man kan tycka när man själv bär ansvaret.

Fridolin är ute igen och småpetar

Fridolin är ute igen och småpetar. Jag skulle tro att alla kommuner är överens med mig att små riktade statliga bidrag snarare skapar problem än lösningar. Vi har många skolor i landet och fjuttiga småpengar från staten är inte flaskhalsen. Jag kan garantera att Fridolins utspel om både matsalar och toaletter inte kommer att ge bidrag i en storleksordning som är intressant.


I Uppsala beslöt alliansen för ett par år sedan att anta ett nybyggnads- och rustningsprogram för skolor och förskolor som omfattar 4 míljarder kronor. Sjävklart ingår både bra toaletter och matsalar i det. Lika klart är att ett fjuttigt statsbidrag bara kan leda till detaljreglering av sådant som kommunen kan bättre än utbildningsministern.


Jag börjar se ett mönster som all historia visar inte fungerar. Varje gång ett skolproblem presenteras för ministern utlovas bidrag, istället för stöd för att lösa de viktigaste stora frågorna.


Från Sveriges radio:
"Kommunerna ska få statliga pengar för att rusta upp skolorna, bland annat matsalarna. Det säger utbildningsminister Gustav Fridolin efter Sveriges Radios granskning av ljudnivåerna i skolornas matsalar."

Har MP verkligen så låga tankar om kommunernas kompetens?

När en skolminister inte har bättre förtroende för skolhuvudmännen, i det här fallet kommunerna, än att han lovar att regeringen skall ta tag i skoltoalettproblemen har vi ett rejält problem i diskussionerna om statliga eller kommunala skolor.

Den 22 januari säger Fridolin till SVT (enligt SVT.se)

 – Det är ett krav vi kommer att ställa på kommunerna och de som driver skola att när man gör de här upprustningarna så gör man det tillsammans med elever och lärare, så man rättar till sådant som inte fungerar. Till exempel se till att man har toaletter som är lätta och snabba att städa, så det också blir lätt för eleverna att visa respekt för den gemensamma miljön på toaletterna, säger Gustav Fridolin.

Nu stoltserar Fridolin att staten (dvs hans departement) kan det här med renovering och byggnation av skolor bättre än kommunerna som äger fastigheterna. Det är att fullständigt såga kommunernas fastighetsförvaltningar jäms med fotknölarna. Om han tycker att kommunerna kan det här med fastigheter så dåligt borde alla fastigheter överföras från kommunal förvaltning till statlig förvaltning omedelbart!

Faktum är att skoltoalettsnusket är en svårare fråga än Fridolin gav uttryck för. Var det så enkelt som han tror skulle vi inte ha toalettproblem i skolorna.

Grundproblemet i skolorna är att det finns för få toaletter och för litet städning.

Vi kan inte bygga om alla skolor samtidigt och måste leva med en successiv renovering och nybyggnation. I nya skolor har Fridolins besserwisserrecept givetvis redan följts.

Kommunerna vet vad som behöver göras och gör det. Ingen kommun och inte heller staten kan bygga om alla skolor samtidigt.

Under tiden är det ett städningsproblem och i viss mån ett ordningsproblem. Jag besöker många skolor och ser till att alltid titta hur toaletterna ser ut. Jag ser att de flesta ser bra ut, i alla fall under förmiddagen. I slutet av dagen kan det ligga papper överallt plus annat som gör att vi har det vi kallar toalettsnusk. Det hade behövts städning under dagen och ordningsammare elever. Jag vill också poängtera att toaletterna i de flesta skolorna inte alls är snuskiga.

Kommunerna vet vad som behöver göras. Om Miljöpartiet anser att kommunerna inte har den kunskapsnivån borde staten utnyttja sin rätt att tvångsförvalta omedelbart.

En aktiv opposition måste ha en politik att granska

Decemberöverenskommelsen är en förutsättning för att allianspartierna skall kunna bedriva en oppositionspolitik.

Ingen vet vad socialdemokraterna och miljöpartiet skulle kunna genomföra om de inte ges möjligheten att fatta beslut utifrån en egen budget. Vad skall en opposition opponera på?

Det är ingen oppositionspolitik att kritisera socialdemokraternas och miljöpartiets genomförande av alliansens budget. Det blir i stället alliansen som får bära ansvaret för misslyckanden. Det kan aldrig vara riktigt att ha det så.

I decemberöverenskommelsen har spelreglerna fastställts, inte politiken. Att regera utan fasta spelregler är det sämsta alternativet. Ingen kan riktigt bära ansvaret. Regeringen kan inte visa ifall dess politik ger resultat eller inte. Det blir lönlöst för allianspartierna att påstå att borgerlig politik är bättre. Vem vet?

Sverige har alltid präglats av överenskommelser. Sverige är internationellt känd för den så kallade Saltsjöbadsandan och för den så kallade Svenska modellen. Båda växte fram under 1930-talet som samförståndslösningar för att slippa onödiga konflikter. Fokus har kunnat sättas på att utveckla Sverige.

Sverige har styrts av många minoritetsregeringar. Vi har också genom åren haft blocköverskridande överläggningar kring många viktiga frågor så som försvaret, utrikespolitiken och pensionerna.  Det har fungerat därför att vi har varit överens om spelreglerna.

Våra olika uppfattningar hur Sverige skall utvecklas kommer bäst fram i ett land utan ideliga regeringskriser.

Utbildningsministern (MP) har fel om speciallärare

Jag hörde utbildningsminister Fridolin säga att alliansen tagit bort speciallärarna. Så är inte alls fallet.

Utbildningen till speciallärare togs bort av socialdemokraterna för över 20 år sedan. Allt eftersom speciallärarna har gått i pension eller bytt jobb har det blivit färre och färre. Till slut har bristen blivit akut. De närmaste åren behövs nästan 1 200 nya speciallärare.

Alliansen såg till att utbildningen återupptogs 2008. Det tar några år innan studenter slutfört sin utbildning och tillräckligt många kommit ut i skolorna igen. Så sent som förra året beslutade allianseregeringen att fördubbla antalet utbildningsplatser.

Speciallärarna har en mycket viktig uppgift för att alla elever skall kunna få det stödet som de behöver.

Jag tror inte på betyg i fyran

Vilka förändringar som den svenska skolan behöver genomgå är faktiskt ganska välkända. Till dessa nödvändiga förbättringar hör det individuella stödet. Idag ges största delen av stödet till elever med extra behov i högstadiet, till och med sent i högstadiet.

Stöd till elever som inte hänger med måste sättas in tidigt. Det är väl känt men görs inte alltid. Vid studier har man också sett att hjälpen som sätts in inte får den effekten som man tänkt sig.
Kunskaperna om hur hjälp skall utformas är nämligen inte tillräckligt bra.

Detta är ett bra exempel på att man inte förbättrar med mera pengar utan måste se över hur pengarna man har används. Mer av detsamma (som inte fungerat) kommer inte att ge bättre resultat.

Behövs betyg i fyran för att utvisa var stöd behöver sättas in? Nej, det tror jag inte. Vi har nationella prov i trean och i femman. Resultaten tillsammans med lärarnas kunskaper om eleverna räcker väl för att fastställa att behovet av stöd finns. Den stora utmaningen är att veta hur stödet skall utformas.

Det här är Charlie

Världens snällaste hund

Mitt beslut att romska migrantbarn skall få undervisning

Jag blir glad när jag läser SvD idag om volontären Lasse Öberg som i Uppsala undervisar tiggarnas barn i engelska. Deras barn skall väl inte behöva gå i föräldrarnas spår?

www.svd.se/nyheter/inrikes/fa-barn-till-eu-migranter- i -skolgang_4224581.svd

Beslutet som jag initierade i min nämnd var att kombinera två verksamheter. Alla barn bör ges en chans att kunna förverkliga sina drömmar för livet. Även dessa barn behöver kunskaper och någon form av undervisning.

Uppsala kommun letar efter jobb åt människor som har svårt att komma ut på arbetsmarknaden. En del av dessa har förmodligen undervisningstalanger men som av olika anledningar inte kan få jobb. Orsakerna kan vara många. Jag tänker mig att det finns personer som inte slutfört sin lärarutbildning, som inte orkar med en hel arbetsdag eller har för dåliga kunskaper i svenska. Några kanske till och med taar ett språk som de romska barnen från kontinenten kan. Det finns säkert också fler volontärer än Lasse.

Varför sade vi nej till skola? Dels på grund av det rättsliga läget som jag och kommunens jurister anser vara mycket tydligare än Skolverket tror. Man måste läsa fler lagar än dem som avser skolan.

Ett större problem är att skolan har en bestämd struktur som inte möjliggör att man kommer tre månader för att sedan vara borta under obestämd tid. Kommunen lägger ned en hel del resurser på att kartlägga nyinvandrade elevers skolnivå för att kunna sätta in rätt stöd. Bara den delen tar större delen av en vistelseperiod.

Forskning visar att det är bra att elever så snabbt som möjligt placeras i en vanlig klass. Det fungerar inte om eleven inte har full närvaro. Eleven kommer ständigt att ligga efter övriga elever. Klyftan ökar för varje period eleven lämnar Sverige, vilket är var tredje månad.

Dessa barn har inte sammanhängande skolgång från sina hemländer vilket också innebär att de inte har samma kunskapsnivå som sina jämnåriga i Sverige. Jag tror inte att ett barn skall gå i en klass med mycket yngre barn.

Svensk skola bedrivs på svenska. Jag är inte övertygad att svenska är det första språket som ligger på önskelistan för de huvudsakligen rumänska barnen.

Grundskola är inte den bästa lösningen för EU-migrantbarnen. En anpassad undervisning för att i första hand lära ut baskunskaperna i de viktigaste ämnena är bättre tror jag.

Tack Lasse!

Överenskommelsen är den mest demokratiska lösningen

Enligt SIFO tycker en stor andel som säger sig rösta på moderaterna att decemberöverenskommelsen är odemokratisk. I verkligheten är det precis tvärtom.

Kan demokratin verka om varje regering som inte innehåller sverigedemokrater kan röstas ned i varje omröstning i riksdagen? SD har sagt att de avser rösta mot såväl vänster som högerregeringar. Ingen sida kan alltså bilda regering utan SD.

Det skulle innebära att sverigedemokraterna avgör varje ärende i riskdagen med sin vågmästarroll.

Alternativet är att alliansen ingår i regeringen, men då måste någon sida överge sin politik. Det är alltså lika orealistiskt som att regera med SD.

Överenskommelsen innebär att Sverige fortsätter så som varit vanligt under både 1900-talet och 2000-talet eftersom det varit vanligt med minoritetsregeringar.

Alliansen kan föra en aktiv oppositionspolitik på precis samma sätt som under alla åren då S styrt minoritetsregeringar. Och på samma sätt som S förde oppositionspolitik under den senaste alliansregeringen som också var en minoritetsregering.

Överenskommelsen innebär också att väljarna vet att de kommer att få antingen en höger- eller vänsterregering efter nästa val. Den sidan som får störst stöd kommer att regera. Vi slipper ha en regering som tvingas följa en budget som bestämts av SD.

Landet får inte styras av ett parti som har 13% av rösterna

Små partier har alltid fått ett större genomslag för sin politik än  deras röstetal skulle ge dem. I samarbeten för att skapa en majoritet är alla beroende av varandra och stora partier måste dela med sig av sin andel till de minsta partierna. Annars ser småpartierna ingen mening med att dela ansvaret för makten. Historiskt har rena stödpartier förlorat väljare i kommande val.

Kraven blir störst när ett parti befinner sig i rollen som vågmästare. Så var det när Miljöpartiet var nytt och ännu inte fastförankrat på den socialistiska sidan. Det blev dyrt för skattebetalarna när båda blocken  skulle locka till sig MP som bundsförvant.

Idag har jag hört att åtminstone en sverigedemokrat tror att politikerföraktet ökar på grund av decemberöverenskommelsen. Det visar tydligt hur Sverigedemokraterna har tänkt att de med 13% av väljarna bakom sig skall diktera villkoren, fast det finns koalitioner och samarbeten som representerar långt fler väljare

Sverigedemokraterna inser nu kanske att deras taktik att få större genomslag än väljarna givit dem gått om intet. I nästa val vet väljarna att en röst på SD visserligen är en röst som uttrycker missnöje men den kommer inte att påverka hur Sverige skall styras.

Inte oppositionens uppgift att lotsa igenom budgetar tyckte (S) för 1 år sedan

2013-12-08

För ett år sedan lät det annorlunda när finansministern hette Anders Borg. Magdalena Andersson menade nog att det inte var socialdemokraternas uppgift  att lotsa igenom budgetar. Då är det konsekvent med vad hon och Löfven säger idag. 

Då blir det så att det inte är socialdemokraternas uppgift att lotsa igenom budgetar vare sig  i opposition eller i majoritet.

Utdrag ut Aftonbladet 8 december 2013:

S: Inte vår uppgift att lotsa igenom budgeten

Magdalena Andersson menar att det finns en tidigare enighet om att det ska gå att göra på så – om resultatet blir att statsfinanserna stärks. Hon säger att det inte är konstigt att oppositionen reagerar när regeringen inte har riksdagsmajoritet för sin budget.

– När vi har haft socialdemokratiska minoritetsregeringar så har vi sett till att vi har majoritet för våra förslag i riksdagen. Vi har förankrat dem via samarbeten med centerpartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet. Det har den här regeringen totalt brutit den praxisen och lägger förslag som det inte finns majoritet för. Det är tyvärr inte oppositionens uppgift att lotsa igenom budgetar, säger Magdalena Andersson (S).

Läs hela artikeln på http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17985739.ab

Regeringskris är ett nog ett faktum

Sju partiledare sitter i möte inför budgetomröstningen i riksdagen imorgon. Ansvaret bärs av den sittande regeringen, i praktiken av Stefan Löfven. Det fungerar inte att kasta över ansvaret till oppositionen.

Däremot har sju partier var för sig kommit fram till att man inte vill föra en politik som bidrar till att förstöra eller avsluta livet för människor som kommer från krigszoner. Menar partierna allvar med detta, vilket jag tror de gör, behöver de gemensamt diskutera hur läget skall klaras ut.

Det rimliga är att nuvarande regering avgår och att Stefan Löfven bildar en ny regering med enbart socialdemokrater, eftersom det är största partiet i riksdagen, och gör upp med en majoritet om en politik som inte stoppar utvecklingen i Sverige. Nog måste de flest ändå oroas av miljöpartiets antitillväxtkrav?

Den nu framlagda budgeten och regeringsprogrammet skulle medföra ett mindre antal jobb och en stagnation i den ekonomiska utvecklingen. Löfven borde kunna få till stånd en bred uppgörelse som garanterar utvecklingen av infrastrukturen och företagens fortsatta vilja att investera i Sverige. Båda är hotade just idag. Båda behövs för en bra utveckling av sysselsättningen. Dessutom behöver människor disponibla inkomster för att håll konsumtionen uppe. Jobben är grunden för en bra välfärd.

Bollen ligger hos Löfven. Skall han klara detta kan han inte lägga över ansvaret på andra, vilket jag tycker att han varit litet för pigg på att göra. Däremot finns nog en gemensam vilja att finna en utväg som är bra för Sverige. Det kan bli OK.

S och MP höjer skatten på månadslöner kring 36 000 kr

          Skatten på månadslöner kring 36 000 kr höjs. S och MP räknar med att få in 25 miljarder kronor på denna höjning, varav 16 miljarder redan nästa år.

      72 000 personer blir mest utsatta Det är ingenjörer, lärare, poliser och sjuksköterskor och andra i de vanliga inkomstskikt.

      Gränsen där marginalskatten höjs från ca 32 till 52 procent sänks. Höjningen sätter in för månadslöner över drygt 36 000 kr och drabbar framför allt dem med inkomster upp till 37 000 kr per månad. 

      Detta är bara ett av många skattehöjningsförslag som vi redan mötts av. Den gamla uppfattningen att politiker är bättre på att bestämma vad människors pengar skall gå till lever kvar.

Kommunala musikskolan i Uppsala hör till landets bästa

Eleverna i kommunala musikskolan i Uppsala går kvar nästan dubbelt så lång tid som i andra kommuner och många fortsätter med musik som yrke.

 

Vi moderater backar inte från vårt krav att dagens högkvalitativa verksamhet skall utgöra grunden även i fortsättningen. Musikskolan skall kunna fungera som förberedande för fortsatt musikutbildning. Det innebär exempelvis fortsatt individuellt spel på alla symfoniska instrument.

 

Det kostar en hel del att hålla den höga kvaliteten som kommunala musikskolan har. Att spela harpa eller oboe kostar nästan dubbelt så mycket som att spela gitarr eller blockflöjt. Men vi vill ha kvar bredden! Det har socialdemokraterna kallat den ”borgerliga passiviteten och oviljan att vidareutveckla musikskolan” och vår inställning beskrivs som ”oförståelig och kulturfientlig”.

 

Tack vare en lyckosam upphandling kan vi höja elevantalet i musikskolorna från 2000 till 3000 elever. Tilläggsuppdraget gick till en av de tre musikskolorna som redan är etablerade i Uppsala. Socialdemokraternas ryggmärgsreflex att säga nej till upphandling byttes visserligen senare till ett ja, men hade de fått bestämma hade större delen av dessa tusen nya eleverna inte fått börja spela.

 

Socialdemokraterna har länge velat omvandla musikskolan till en kulturskola. De vill göra andra prioriteringar. Vi ser att hela grunden för den kvalitativa undervisningen som kännetecknar Uppsalas musikskolor är hotad. Mångfalden som idag finns skall in i en enda kommunalt styrd kulturskola. Vi får då mindre för pengarna och ett mer politikerstyrt kulturutbud för unga.

Nya moderaterna värnar kvalitet och mångfald i utbudet av kultur för unga som ger  bättre verksamhet än en koncentration till en kommunal aktör. Moderaterna stödjer organisationer som har ett varierat utbud i olika delar av kommunen vid sidan av det rent kommunala utbudet.Vi får också mer för pengarna. Det gynnar uppsalaborna!

Dags att slå hål på några myter om skolan och förskolan som ofta upprepas i debatten

Sedan den borgerliga regeringen i början av 1990-talet införde allmän rätt till förskola för barn från ett år har både gruppstorleken och personaltätheten varit ungefär densamma i Sverige. Det har alltså inte blivit försämringar trots att det ofta sägs vara fallet. För Uppsala finns statistiken för de senaste tolv åren och den visar på samma trend. Uppsala ligger ungefär på rikssnittet.

 

I Uppsala har andelen stora barngrupper snarare minskat något och andelen små barngrupper ökat. Ett undantag finns. 2006 var valår och förskolan drevs då med stort underskott som det då styrande partiet, Socialdemokraterna, inte kompenserade för i sin budget för 2007.

 

Antalet pedagoger per elev i grundskolan har aldrig varit högre än nu. Ett undantag finns under tre år på 1980-talet. Efter de svåra åren för den offentliga sektorn under 1990-talet har personaltätheten stadigt ökat i svenska grundskolor. Klasserna är inte heller större idag.

 

Grundskolan har fått mer resurser. Om man räknar upp kostnaden per elev med det av Statistiska centralbyrån beräknade skolindexet (kostnadsökningen varje år i skolan) ser man att uppsalaskolornas kostnader per elever ökat väsentligt mera. Däremot måste skolor anpassa sig till en minskad ram om antalet elever i skolan minskar vilket oftast uppfattats som nedskärning. Under de tio senaste åren har antalet elever i grundskolan minskat med en fjärdedel. Från och med i år ökar antalet elever igen vilket innebär att även totalramen för grundskolan kommer att öka varje år under en lång tid framöver.

 

Barn- och ungdomsnämnden fördelar också en betydande del av pengarna efter beräknade behov. Dessa pengar omfördelas allt eftersom behoven varierar, men vi vet att alla skolor som får mindre något år uppfattar att skolan tvingats skära ned. Vi i alliansen har ändrat modellen så att fler behov beaktas och minskat tilläggsbidrag inte skall bli så kännbart, vilket oppositionen kritiserar oss för.

 

Resultaten i grundskolan har ökat under hela 2000-talet. När alliansen tog över styrningen efter valet 2006 fick gick var tredje elev ut nian utan fullständiga betyg. Idag är det en betryggande nivå på över 80% som har godkända betyg. Vi har ännu inte alla uppgifter för innevarande år men vi kan vara säkra på att resultaten har höjts rejält. Särskilt glädjande är att pojkarna lyft sig långt över riksgenomsnittet.

 

Läraren är skolans absolut viktigaste resurs. Vi har under en följd av år satsat på kompetensutveckling. Över 400 lärare har tagit mer än 10 000 högskolepoäng. Vi har ökat antalet lektorer och infört första lärare. Dessa har fått stora lönelyft medan övriga generellt fått något mer än de centrala avtalen givit. Nu tar vi steget och höjer lönenivån för alla lärare. Varje lärare skall få minst 2000 kronor mer per månad från och med januari 2015. Under mandatperioden kommer en stor andel att få 10000 kronor mer per månad. Alla lärare måste känna att deras engagemang och arbete uppskattas.

 

Moderaterna kommer att fortsätta att arbeta med faktorer som forskningen visat har störst betydelse för resultaten. Höga förväntningar på både elever och lärare är grunden. Lärarna måste få mera tid med eleverna och eleverna måste få bättre studiero. Vi kommer att fortsätta satsningarna på de yngsta barnen både i förskolan och grundskolan och med att minska barngrupper och klasstorlekarna för dem.